jag sitter framför dig på garagegolvet med huvudet i ditt knä. gråter.
du är övertygad om att jag är ledsen på grund av någonting du sa, jag säger inte emot när du klappar. tröstar.
orden och de tomma hoten var bara utlösande faktorer. gråter för att det kan vända så fort. totalvända.
jag undrar hur mycket sorg du försöker dränka.

"Du måste få fram det ledsna så att det kan försvinna."
"Men vad ska jag göra? När jag kommer till en viss punkt tar det slut, det blir bara stumt"
"Det gäller att hitta in, det är det som är det svåra. Du lägger ner så mycket energi på att hålla det stängt."
"Jag är rädd för att det aldrig ska sluta om jag väl öppnar."