#

så glad att den här månaden snart är över,
har varit väldigt påtagligt. 3 år sedan nu.

#






Indiana Caba

#


Emir Ozsahin


Margaret Durow


Alison Scarpulla


Bridget Collins




Eugenia Gor




Violeta Niebla


Federico Erra

#

har tappat alla ord. kameran dammar.
drömde om dig igen. dina ögon var smala, mörka.
och du gjorde mig så jävla illa.


vintertid.

#

"Sedan, återigen: min mun mot hennes blus. Saliven ur mungipan. Det livsavgörande i att vara helt stilla då. Och jag lyssnade till hennes andetag igen, som en balans mellan tyngd och lätthet, också undflyende, som närhet och avstånd samtidigt, ja, som en cellostämma, och jag satt ensam vid hennes sida och ersatte min längtan efter ord med ljuden av hennes andetag.
Jag gjorde ord av hennes andning. Det fanns ett helt språk därinne i henne."

#

tänker på ako-kolor och passionsfruktläsk i glasflaska

#

"Under de vakna smärtnätterna letar jag fortfarande efter ord. Som inte är likgiltliga. Förmodligen är de rätt fula, de där orden. Kantiga. Brutala, kanske.
Jag skulle, trots min ynkedom, jag är nästan inte kropp längre, vilja vakna upp intill dig, känna dålig andedräkt och intorkad svett. Och att vi låg kvar och väntade på en rörelse, en smekning kanske.
Sedan skulle jag resa mig ur sängen, ta av sjukhuspyjamasen. Stå naken framför dig, så du kunde få titta på mig. Se hur djävla mager jag är."

"Jag hade frågat Solveig, på skoj och med lätthet i rösten men ändå med ett förtvivlat allvar i botten.
Om hon kunde ta hand om mig när jag skulle dö.
Om jag kunde få dö hos henne.
Jag var ju förälskad.
Hon hade tittat på mig, hon tänkte länge den gången, och sedan hade hon sagt ja.
Jag frågade om hon menade allvar.
Och hon svarade ja en gång till.
Bland alla våra löften är detta det egendomligaste -"

"Svarthimmel. Hagelskurar över parken här utanför. Sedan regn. Cigarretter. Mössan. Näsan i kaffekoppen. Öppen balkongdörr.
Trött. Ont. Panacod.
Tänkte på dig, en färg av jord och att jag ville flyta in i dig. När regnet har slutat skulle jag vilja promenera hem till dig.
En omöjlighet -"

"Det fanns en ljust blå fjäril i min hjärna. Jag såg den på röntgenbilderna, då, förra gången. På doktorns mottagningsrum på Neurokirurgiska kliniken. En fjäril som svävade uppåt i sommarhimlen. Fjärilen som fick mig att flyga ut till livet igen, den gången jag blev frisk.
Jag vågade inte fråga då, men vet nu att fjäril och själ är samma ord i gregiskan, psykhe. Ursprunget för själ är andning, fläktande.
Fjärilens lilla omärkliga fläktande med vingarna.
Som hos en människa, lika ömtåligt.
Var det min själ jag såg där i röntgenbildens fjäril.
Och var finns den nu, denna vackra varelse som inte längre kan andas med sina vingar.
Död och upphängd på nålar"


#

"Hon ställer sig vid fönstret och ser honom leda cykeln ut genom grindarna. Det ser så lätt ut, han gör det utan ansträngning. Ställer sig på tramporna och försvinner utan att vända sig om.
Att kunna göra så. Att kunna cykla iväg utan att dränkas av livet därute. Vem har han att cykla till? Vad gör han ikväll? Hur många namn har han uppskrivna i sin anteckningsbok? Hur många människor nämner honom ibland i sina samtal, vet vem han är, uppskattar, kanske till och med älskar? Hur många bär honom i sina drömmar? Hur många brev, vykort, hälsningar med posten? Hur många telefonsamtal? Hej, jag ville bara höra hur du mådde. Hej, jag ville bara prata en stund med dig. Kan vi träffas? Jag älskar dig, saknar dig. Hur många värmeord i hans öra? Han är en vanlig människa. Han äger hela världen. Han cyklar bort, bort."

#

jag sitter framför dig på garagegolvet med huvudet i ditt knä. gråter.
du är övertygad om att jag är ledsen på grund av någonting du sa, jag säger inte emot när du klappar. tröstar.
orden och de tomma hoten var bara utlösande faktorer. gråter för att det kan vända så fort. totalvända.
jag undrar hur mycket sorg du försöker dränka.

#

"Du måste få fram det ledsna så att det kan försvinna."
"Men vad ska jag göra? När jag kommer till en viss punkt tar det slut, det blir bara stumt"
"Det gäller att hitta in, det är det som är det svåra. Du lägger ner så mycket energi på att hålla det stängt."
"Jag är rädd för att det aldrig ska sluta om jag väl öppnar."

#

surrealism & kapitulation,

#

och vad gör man av det här då?
det räcker fan nu,

#





-


#


jordgubbsté i petflaska

#


tappar greppet om verkligheten igen, men jag ska ta mig i kragen och fixafixafixa.
har förhoppningen om 4 veckor av egen pluggtid. vi får se. kanske.