"Hon ställer sig vid fönstret och ser honom leda cykeln ut genom grindarna. Det ser så lätt ut, han gör det utan ansträngning. Ställer sig på tramporna och försvinner utan att vända sig om.
Att kunna göra så. Att kunna cykla iväg utan att dränkas av livet därute. Vem har han att cykla till? Vad gör han ikväll? Hur många namn har han uppskrivna i sin anteckningsbok? Hur många människor nämner honom ibland i sina samtal, vet vem han är, uppskattar, kanske till och med älskar? Hur många bär honom i sina drömmar? Hur många brev, vykort, hälsningar med posten? Hur många telefonsamtal? Hej, jag ville bara höra hur du mådde. Hej, jag ville bara prata en stund med dig. Kan vi träffas? Jag älskar dig, saknar dig. Hur många värmeord i hans öra? Han är en vanlig människa. Han äger hela världen. Han cyklar bort, bort."